Så här såg jag ut igår, om någon vill veta.

Förvånande, chockerande, mot alla odds sitter jag just nu och lyssnar igenom Tillbaka till samtiden. Ja helt serisöt. Dom som känner mig vet ju vad jag tycker om det albumet. Säger absolut inte att det är dåligt, inte alls. Men det finns ju anledningar, inte bara att jag tycker det är hmm, ofullständigt.
Samtidigt som allt, så är det något med alla inpräntade låtar som lockar. Skrämmande.
Det fladdar bilder framför mina ögon, bilder med palmer, pool, hav, exotiskt paradis. Känslan.
Ju mer jag repeterar, desto lättare känns det.


Blö. My head ache is killing me.

Känslan i magen från då kommer tillbaka.