Shopping igår med plutt som äntligen kommit hem. Tänk 2 och 3 till mina höga ljusa jeansshorts.
Mmmh.

Kläder gör mig glad. Det låter fruktansvärt. Ytligt. Men det är fruktansvärt underbart ytligt. Det är så lätt att skapa en perfekt bild av sig själv med hjälp av kläder. Jag klär mig ofta som jag känner mig. Hatar när folk klär ut sig. För det är vad dom gör, enligt mig, om man inte har någon som helst känsla.
Jag dömer lätt personer efter deras klädsel. Tyvärr. För ibland är det ju så fel så man vill gå och gömma sig. Men ofta kan det faktiskt vara så att det stämmer. Jag kan ofta hitta likheter i personligheten hos personer som klär sig liknade som jag. Inte för att jag klär mig något speciellt precis, men ni vet, såna där småsaker. Ganska kul ändå. Men samtidigt ganska äckligt. Ska man bara ignorera de som går i samma jeans och tshirt varje dag? Usch. Undrar vart jag ville komma med allt det här. Bara massa skit. Eller kanske finns det någon som kan läsa ut min poäng här. Hoppas. För visst fan finns det en poäng. Någonstans iallafall.
Men iallafall, kläder gör mig glad, då tänker jag bara på hur jag ser ut just då, och stänger mycket annat utanför mig, som kan vara otroligt skönt. Iallafall för en stund.