it's impossible to bring it back .

nej man får helt enkelt låsa in de där minnena på ett säkert ställe och försöka att plocka fram dom när man träffar henne. och ja, klart jag hade. och fika med barbie i solgropen! jag vill bara inte att det är så här vi ska komma ihåg henne, det är det som är det jobbiga. för om man tänker farmor så tänker man verkligen det bästa i hela världen. hon är den farmor jag verkligen verkligen önskar att jag någon gång kan bli för fatta hur mycket hon gjort för oss över huvud taget. man läääängtade efter att komma dit. jag skulle ge vad som helst för att äta marsipan ur lådan långt nere vid golvet i köket på rydalsgatan och se tomten (pelle) komma gående nere vid gatan genom köksfönstret. sitta och knyppla, sy, brodera, göra kläder till dockorna, bygga en koja av kuddarna i vardagsrummet och aaaaallt det där. hitta bra gömställen. man önskar varje gång man går dit att det är den farmorn som ska sitta där men hon är nästa alltid ledsen, och det finns nästan ingenting i hela världen som gör en så ledsen som att se farmor sådär. jag kommer ihåg den där dagen på ditt land när det blev sådär sjukt allvarligt med akuten och allt det där. jag trodde att jag skulle dö. det är sånt som får en att uppskatta tiden man faktiskt har även om den spenderas på det sätt den gör när hon nästan inte ens hör. hon är sjukt stark, och det ska vi fan tacka gudarna för, hur otroende jag än är !!!!



PUSS!